Australiens verkliga klimatproblem

Det har varit dåligt med inlägg här den senaste tiden, vilket till viss del beror på att klimathysterin är på upphällningen och det känns nästan lite skamset att sparka på ett kadaver (men bara nästan). Trots de oräkneliga miljarder som lagts på “information” havererar klimatbluffen snabbare än väntat. Allt färre bryr sig om skojare som Al Gore, och de blir mer och mer desperata i sina försök att prångla ut ManBearPig bland befolkningen. Det känns hoppfullt och väcker tilltro till mänskligheten.

Samtidigt har IPCC genom Rajendra Pachauri lovat att inte införa de regler mot intressekonflikter som föreslogs av den oberoende kommission som granskade klimatpanelen för drygt ett år sedan. Det behöver man inte analysera så mycket utöver att konstatera att den skandalomsusade FN-panelen grävt sin egen grav. När nästa rapport (AR5) kommer 2013 blir den med all sannolikhet hårdgranskad och sågad vid fotknölarna nästan omedelbart, i motsats till AR4.

Trots de goda framtidsutsikterna är det tyvärr inte dags att slå klackarna i taket och korka upp Champagnen riktigt än. Särskilt här i Europa är klimatbluffen så djupt införlivad med samhällsinstitutioner, skatter och byråkrati och att det kommer att ta mycket lång tid att avveckla parasiterandet. Många har idag sin utkomst av klimatbluffen och det finns inte på långa vägar FAS 3-jobb så det räcker åt alla.

I vissa länder går det till och med åt fel håll–jag pratar naturligtvis om Australien. Här har den rödgröna regeringen ledd av premiärminister Julia Gillard bestämt sig för att införa en koldioxidskatt liknande den vi européer redan lider av. Vad som gör det hela extra intressant är att Gillard gick till val med det uttryckliga vallöftet att inte införa en koldioxidskatt. Men nu blir det alltså en skatt i Australien och folk är inte glada.

Att stora delar av befolkningen är heligt förbannad är nog ingen överdrift. Förmodligen beror det på att de flesta nu insett att det som Julia Gillard kallar “carbon pollution” inte är någon förorening utan den harmlösa (och för planeten livsviktiga) gas vi andas ut omkring ett halvt ton av per person och år. Det finns även de som räknat på vilken effekt Australiens koldioxidskatt skulle ha på klimatet; svaret är 1/4000 grad C fram till år 2100, men eftersom effekten inte någonsin blir mätbar kan vi runda av till noll. Samma sak kan sägas om handeln med utsläppsrätter i Europa.

Det har alltså ingen mätbar effekt även om man tar till IPCC:s värsta prognoser. Däremot inbringar det enorma pengar till staten, samt vissa företag och individer. Vid det här laget är det här ett faktum som allt fler känner till–trots massmedia och tack vare bloggar som exempelvis Joanne Novas i Australien. Och vad händer följaktligen när man ljuger för befolkningen i ett demokratisk land?

Man får vad man förtjänar, varken mer eller mindre. Inte konstigt att många klimatalarmister brukar förespråka diktatur.

Känd kvacksalvare på besök i Göteborg

Andra AP-fonden har tydligen bjudit in Al Gore till ett seminarium på handelshögskolan i Göteborg. Som vanligt när det gäller Gore är det slutet sällskap som gäller och medierna är inte välkomna, rapporterar GP.

Det här borde betyda att Andra AP-fonden betalat de $100,000 plus övriga utgifter som tycks vara Al Gores minimiavgift för att delta i dylika arrangemang.

Därför kan det vara ett lämpligt tillfälle att påminna Andra AP-fonden m.fl. om att Al Gores film An Inconvenient Truth fällts av brittisk domstol och får inte längre visas i klassrummen utan att de vetenskapliga felen redovisas (enligt lagar mot politisk propaganda i skolan).

Domstolen hittade nio felaktigheter i filmen, vilket är ett axplock; SPPI har en mer omfattande genomgång här.

FN: “Demokrati ett problem”

“Vad har de för anledning att ljuga och överdriva?” Det är en vanlig fråga när man diskuterar klimatalarmism från IPCC och deras anhängare. Svaret är att det finns en hel del olika anledningar, varav de flesta är relaterade till de gamla hederliga motiven pengar och makt. Det finns ingen global konspiration eller dold agenda. Agendan är helt uppenbar för den som bemödar sig att titta efter, men den varierar en hel del från fall till fall.

Klimatindustrin – med allt vad den innebär i form av utsläppsrätter, subventioner, vindkraft, isbjörnsfaddrar och mycket mer därtill – omfattar enorma summor idag. På myntets andra sida har vi politik och ideologi. Det politiska spektrumet innefattar allt ifrån vänsteraktivister till ocker-kapitalister som filtrerar pengar ur utsläppsrätter eller skattesubventionerade “klimatåtgärder”. Allt som allt är det många som hittat en politiskt behändig eller ekonomiskt lukrativ allierad i klimatbluffen.

Den primära agendan med klimatbluffen från FN och deras anhängares sida är däremot att öka den redan djupt korrupta organisationens globala, överstatliga inflytande; målet är en odemokratisk de facto världsregering. Agendan demonstreras med all önskvärd tydlighet av bland annat Club of Rome – FN:s elitistiska konsultorganisation med medlemmar som Al Gore, Maurice Strong, mångmiljardärerna Soros och Rockefeller, och den framlidne alarmisten/klimatforskaren Stephen Schneider (som hann med att larma om både global nedkylning och uppvärmning).

Några uttalanden från Club of Rome dess medlemmar:

“Demokrati är ingen patentlösning. Den kan inte ordna allt och är omedveten om sina egna gränser. Dessa fakta måste mötas rättframt.
Även om det låter som helgerån är demokratin inte längre lämpad för de uppgifter vi har framför oss. Komplexiteten och den tekniska karaktären på många av dagens problem gör att folkvalda representanter inte är kapabla att fatta rätt beslut vid rätt tidpunkt. “

– Club of Rome, The First Global Revolution

“Mänsklighetens gemensamma fiende är människan. I vårt sökande efter en ny fiende som kan ena oss kom vi på tanken att föroreningar, hotet om global uppvärmning, vattenbrist, svält och liknande skulle passa perfekt. Alla dessa faror orsakas av människan, och det är bara genom förändrade attityder och beteenden som de kan övervinnas. Den verkliga fienden är alltså mänskligheten själv. “
– Club of Rome, The First Global Revolution

“Vi måste få brett stöd och fånga allmänhetens fantasi … Så vi måste lägga fram skrämmande scenarier, göra förenklade, dramatiska uttalanden och inte nämna våra egna tvivel … Var och en av oss måste hitta den rätta balansen mellan att vara effektiv och att vara ärlig. “
– Prof. Stephen Schneider

“Begreppet nationellt självbestämmande har varit omutbart, en helig princip för internationella förbindelser. Det är en princip som långsamt och motvilligt måste ge vika för de nya kraven i det globala miljösamarbetet. “
– FN: s kommission för globalt styre

“Är inte det enda hoppet för planeten den industrialiserade civilisationends kollaps? Är det inte vårt ansvar att åstadkomma detta? “
– Maurice Strong, grundare av FN: s miljöprogram

“Jorden har cancer och cancern är människan.”
– Club of Rome, Mankind at the Turning Point

“En total befolkning på 250-300 miljoner människor, en 95-procentig nedgång från nuvarande nivåer, skulle vara perfekt. “
– Ted Turner,
grundare av CNN, bidragsgivare till FN och medlem i Club of Rome

“… Den resulterande, ideala, hållbara befolkningen är därför mer än 500 miljoner men mindre än en miljard. “
– Club of Rome, Goals for Mankind

(källor).

Alla människor med ett uns av respekt för demokrati och mänskliga rättigheter borde betrakta de här elitistiska, maktgalna och antidemokratiska fascisterna som mänsklighetens fiende #1. Istället granskas de sällan men hyllas desto mer; exempelvis av Attac-rörelsens representant/SVT:s “vetenskapsreporter” Jens Ergon (vars lön du betalar), som mer än gärna både hyllar galningar som Schneider och totalförnekar all kritik av den nu helt diskrediterade klimatpanelen IPCC.

För den som trodde att FN:s antidemokratiska ambitioner förändrats med tiden kom häromdagen ytterligare en bekräftelse på motsatsen, då dagordningen från ett ‘Champagne och kaviar’-möte i österrikiska Alpbach läckte till oberoende media. Diskussionerna handlade enligt allt att döma om hur man ska kringgå problem som nationellt självbestämmande, införa nya pålagor på den globala finansmarknaden, och naturligtvis hur man ska lyckas få tillbaka sin guldkalv klimatbluffen på dagordningen igen efter det senaste årets totalhaveri. Allt enligt det gamla FN-mantrat “globala problem kräver globala lösningar”. Om det sen handlar om verkliga eller inbillade problem är mindre viktigt.

Forskare: “Al Gore lider av narcissistisk personlighetsstörning”

Al Gore har av förklarliga skäl hållit sig borta från rampljuset ett tag nu, men häromdagen fick han in en debattartikel i NY Times där han försvarar klimathysterin, för att inte tala om alla sina investeringar i handeln med utsläppsrätter. Han sägs vara god för hundratals miljoner redan, och om han får igenom de politiska beslut han vurmar för kan han bli världens första klimathotsmiljardär.

Al drog iväg sina vanliga floskler – bland annat kunde han berätta att kylan och snöstormarna i norra hemisfären i år beror på global uppvärmning. Jomantackar; representanter för klimatforskarkåren har tidigare hävdat att “snö kommer att vara ett minne blott”, men nu när det blivit kallare istället för varmare de sista tio åren kanske det är dags för ännu en historierevision?

Det är tråkigt när en patologisk lögnhals får Nobelpris och möjlighet att sätta tonen i media, men Henry I Miller, läkare och molekylärbiolog, berättar i välrenommerade Forbes att förklaringen är medicinsk: Al Gore lider av en narcissistisk personlighetsstörning. Den gode doktorn läser innantill från psykiaterns bibel, Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders och diagnosen är förbluffande i sin träffsäkerhet:

Genomgående mönster av storslagenhet (i fantasi eller i beteende). Behov av beundran och brist på empati börjar i tidig vuxen ålder och förekommer i olika sammanhang, vilket manifesterar sig i överdrivet självförhärligande (t.ex. överdriver framsteg och talanger, förväntar sig att bli betraktad som överlägsen utan proportionella resultat).”

Äntligen finns det vetenskapliga bevis för att Al Gore är en fullblodsidiot. SVT borde ha kontaktat Dr. Miller innan de drog igång sitt projekt “klimatpsykologen“. Kanske har han möjlighet att komma över till Sverige och ställa en lika träffsäker diagnos på Johan Rockström eller Väder-Pär?

IPCC och den vetenskapliga metoden

Är man forskare och skeptiskt inställd till domedagsprofetiorna som basuneras ut från klimatpanelen IPCC gör man sig icke besvär. För det första är det högst osannolikt att du får några anslag till din forskning, för det andra kommer du att bli aktivt motarbetad av en extremt välfinansierad elitgrupp som kommer göra sitt yttersta för att se till att du inte blir publicerad i en vetenskaplig tidskrift. Nej men så kan det väl inte vara, tänker du, vad har du för bevis? Jo, tack vare hjälten bakom Climategate-läckan (som borde belönas med Nobels fredspris så snart det konfiskerats från Al Gore och IPCC) kan jag visa bland annat de här breven mellan de numera bekräftat kriminella forskarna på Climatic Research Unit:

From: Phil Jones, Date: Thu Jul 8 16:30:16 2004
I can’t see either of these papers being in the next IPCC report. Kevin and I will keep them out somehow – even if we have to redefine what the peer-review literature is!

From: Tom Wigley, Date: 1/20/2005 04:30 PM
If you think that Saiers is in the greenhouse skeptics camp, then, if we can find documentary evidence of this, we could go through official AGU channels to get him ousted.

From: Michael E. Mann, Date: Tue, 11 Mar 2003 08:14:49 -0500 This was the danger of always criticising the skeptics for not publishing in the “peer-reviewed literature”. Obviously, they found a solution to that–take over a journal! So what do we do about this? I think we have to stop considering “Climate Research” as a legitimate peer-reviewed journal. Perhaps we should encourage our colleagues in the climate research community to no longer submit to, or cite papers in, this journal. We would also need to consider what we tell or request of our more reasonable colleagues who currently sit on the editorial board…

From: Tom Wigley, Date: Thu, 24 Apr 2003 09:17:29 -0600
Mike’s idea to get editorial board members to resign will probably not work — must get rid of von Storch too, otherwise holes will eventually fill up with people like Legates, Balling, Lindzen, Michaels, Singer, etc. I have heard that the publishers are not happy with von Storch, so the above approach might remove that hurdle too.

From: Edward Cook, Date: 6/4/03 09:50 AM -0400
I got a paper to review (submitted to the Journal of Agricultural, Biological, and Environmental Sciences), written by a Korean guy and someone from Berkeley, that claims that the method of reconstruction that we use in dendroclimatology (reverse regression) is wrong, biased, lousy, horrible, etc. They use your Tornetrask recon as the main whipping boy. (…) If published as is, this paper could really do some damage. It is also an ugly paper to review because it is rather mathematical, with a lot of Box-Jenkins stuff in it. It won’t be easy to dismiss out of hand as the math appears to be correct theoretically (…) I am really sorry but I have to nag about that review – Confidentially I now need a hard and if required extensive case for rejecting – to support Dave Stahle’s and really as soon as you can. Please

Men trots detta kan man väl inte bortse från att IPCC  har massor av forskarrapporter från välmeriterade forskare som publicerat sina resultat i respekterade tidskrifter, och dessa resultat är ju faktiskt i linje med de larmrapporter som klimatpanelen tagit fram? Dessutom är IPCC:s process för att sålla ut viktig information “mycket robust”, som ordföranden och tantsnuskförfattaren Rajendra Pachauri uttryckt sig; kraven är hårda för att få med något i någon av IPCC:s rapporter. Jo, visst är det så, men det gäller bara för forskare vars resultat inte stämmer med agendan. Har man skrivit en tillräckligt läskig klimathotsartikel är det inte så noga med källan. Climbing Magazine fick t.ex. med en “undersökning” baserad på anekdoter från ett antal bergsklättrare som mycket riktigt lagt märke till att det är mindre is på bergen nu och att det minsann var bättre förr i största allmänhet. En uppsats från en student och klimataktivist fick också vara med i rapporten. Påtryckargrupper som WWF och Greenpeace, som tjänar stora pengar på klimatlarmen, får också mer än gärna vara med och bidra med “vetenskap”. Allt är välkommet så länge budskapet är det rätta.