Erika Bjerström har fel om Liberia också

BjerstromSom vanligt när den f.d. skribenten på Miljöpartiets veckotidning Erika Bjerström uppträder i TV-rutan är det intressant och underhållande att kolla upp i efterhand om det hon sagt faktiskt är sant?. Nu senast var Bjerström i Liberia och “sökte sanningen” för SVT:s Aktuellt. Hon har redan tidigade varit på rundturer i Afrika och berättat om hur “klimathotet” ställer till problem utan att göra sig besvär med enkla faktakontroller. Ett annat dråpligt uppträdande i nyheterna gjorde Bjerström under den föregående (svinkalla) vintern där hon förklarade att kylan minsann visst berodde på global uppvärmning (baserat på klimatmodeller från Leninistinstitutet i Potsdam). Man måste följaktligen ställa frågan om årets hittills milda vinter också är ett resultat av samma fenomen–kan det mytomspunna klimathotet orsaka både värme och kyla på en och samma gång, eller har värmen i år falsifierat den globala uppvärmningen? Det låter lite bakvänt men enligt samma logik som Bjerström använder måste det ju vara så.

Men är det något man lärt sig under de åren man följt klimatdebatten är det att klimatalarmister kan göra hur många logiska kullerbyttor som helst utan att skämmas och Bjerström är en i mängden. Således kommer vi till det senaste reportaget från Liberia, där folk tydligen fått byta ut näsduken mot en handduk när de ska torka svetten från pannan för att det blivit så varmt. Havsnivån stiger också med rasande fart som det verkar. Om vi börjar med det senare påståendet så ökar helt klart havsnivån. Den har gjort det sedan förra istiden och fortsätter i sakta mak, vilket i Sverige fortfarande innebär att den sjunker om man tar med landhöjningen i kalkylen. Är Liberia en specialplats där havsnivån på något klimathotsmagiskt vis stiger fortare? Eller kan något så trist (för storyn) som erosion orsakad av oreglerad sandutvinning ligga bakom? Både landets regering och FN verkar anse att så är fallet – inte klimatförändringar – men Bjerström kanske har konsulterat Potsdam igen.

Och så var det det där med pudelns kärna–själva uppvärmningen. I motsats till vad många tror tvivlar inte ens “klimatskeptiker” på att den globala medeltemperaturen ökat med trekvarts grad under det gångna århundradet, men det finns ju också stora variationer lokalt. Har Liberia haft en mer dramatisk temperaturökning än resten av världen, som därför motiverar användandet av handduk istället för näsduk när man ska torka sig för pannan? Efter en kort sökning på nätet visade det sig att någon annan redan gått till källan och kollat upp hur det faktiskt förhåller sig med just Liberia.

Det kan ligga någonting i det här med handdukarna, men i så fall får man förmoda att de använde handdukar redan för drygt hundra år sedan, gick ner på näsduksnivå under 60-talet och sedan tillbaka till handduken de senaste decennierna.

Miljöjournalistik

En liten påminnelse om den ständigt lika pålitliga miljöjournalistiken via Richard North. Notera datumen. Det är ofta frestande att säga “botten är nådd” när man läser fantasifulla klimatartiklar, men man blir ständigt överbevisad. Storbritanniens statskontrollerade nyhetsapparat fick för övrigt en smäll på fingrarna av en “oberoende utredning” nyligen, som konstaterade att BBC:s ensidiga och tendentiösa klimatrapportering inte är tillräckligt ensidig och tendentiös. Det låter förvillande likt vad den svenska s.k. “Granskningsnämnden” brukar komma fram till, och det är ju mycket riktigt så att den svenska modellen för statskontrollerad TV kopierats rakt av från den brittiska. Man har till och med sett till att journalistiken håller nästintill identisk kvalitet. Fast SVT skulle naturligtvis aldrig drista sig till att publicera något med en så samhällsomstörtande rubrik som den nedre artikeln (den bygger för övrigt på en ny vetenskaplig rapport).BBC

Granskningsnämnden: “ingen standard för faktakontroll”

Med tanke på Granskningsnämndens åstadkommanden så här långt gör jag mig inga illusioner om att de plötsligt ska börja granska några anmälningar om klimatet. Jag tänker ändå anmäla ett och annat grovt övertramp – om inte annat för att försöka fastställa vad den här myndigheten egentligen får betalt för. Granskning är det ju uppenbarligen inte.

En anmälan gick hur som helst iväg mot programmet Korrespondenterna för ett tag sedan. I ett av inslagen hade den självutnämnda klimatexperten och f.d. skjutjärnsjournalisten i Miljöpartiets veckotidning – Erika Bjerström – fått en biljett till Marocko av licensbetalarna för att blåsa lite liv i det gamla trötta klimathotet. Inslaget bestod av fabricerade “fakta” från början till slut, vilket i och för sig blivit standard i modern miljöjournalistik, men ändå.

Anmälan, förkortad och med kommentarer:

Program/inslag:Korrespondenterna
Kanal/station: SVT2
Sändningsdag:2010-11-10
Sändningstid: 21:30

Utveckla här varför du vill få programmet/inslaget prövat:

Stora brister i sakligheten. Programmet är vilseledande och till stora delar nonsens, exempelvis:

“Marocko har blivit 3 grader varmare”: Det finns inget som helst faktaunderlag från officiella väder- och klimatdatatjänster som kan visa detta. Möjligen genom att handplocka datum och enskilda väderstationer, men på så sätt kan man få fram nedkylning eller annan valfri trend. Temperaturtrenden för Marocko är kort sagt inte +3 grader C, som inslaget gör gällande.

[Ta exempelvis GISStemp; de (visserligen bristfälliga) Marockanska stationerna med längre dataserier visar verkligen ingen tregraders trend, om man inte handplockar ett startdatum under 70-talet. Lars K har också skrivit om det här och använt en längre temperaturserie från CRU. Inte heller där ser det mycket varmare ut nu än på 40-talet.]

Bjerströms påstående att många jordbrukare får “ge upp och flytta in till slummen” rimmar inte väl med fakta som visar att Marockos jordbruksproduktion per capita visar en tydligt ökande trend sedan 60-talet enligt FAO (FN). Det finns heller ingen vetenskaplig grund för att lokal vattenbrist i Marocko, som Bjerström påstår, kan kopplas till klimatförändringar. Nederbördsdata för Marocko visar ingen entydig trend. [o.s.v.]

Svar från GRN i korthet: Din anmälan kommer inte att prövas av nämnden.

Trots att det är fullkomligt uppenbart att Erika Bjerström (som vanligt) är ute och desinformerar om klimatfrågan gick den här anmälan tydligen direkt ner i Granskningsnämndens “Happy Life Creator” (se ovan). Jag skickade ett svar där jag ställde mig lite frågande till varför myndigheten tycker att det är OK att SVT hittar på alldeles egna fakta i vad som var tänkt att framstå som ett seriöst reportage:

Ämne: RE: 10/01175 Brev

Hej [namn borttaget]!

Går det att få en motivering till varför ärendet inte prövas? Gärna med återkoppling till de sakfel som togs upp i min anmälan.
Har ni någon standard för faktakontroll? I så fall är det tämligen enkelt att t.ex. jämföra faktiska, uppmätta klimatdata mot Bjerströms “nya rön” och konstatera att inslaget var extremt osakligt.

Tack på förhand!
Med vänlig hälsning,
Jesper

Till svar fick jag det här (min fetstil):

Hej Jesper,

Granskningsnämnden har inte någon standard för faktakontroll. Som framgår av brevet du fick så kommer inte någon prövning av programmet att göras av nämnden. Det innebär att nämnden inte alls har tagit ställning till de synpunkter du har tagit upp.

Vänliga Hälsningar [namn borttaget]

Myndigheten för radio och tv

Tänk om man hade ett så glassigt jobb som personalen på Granskningsnämnden! Ingen “granskning” om man inte känner för det och inget jobbigt letande efter ev. obekväma fakta som kan ha tråkiga konsekvenser för kompisarna på SVT.

Brev till Granskningsnämnden

Här är mina två Euro-nickel om den s.k. dokumentären om Climategate som sändes i en av de statligt kontrollerade tv-kanalerna häromdagen. Granskningsnämnden har fått en egen kopia:

Programmet är en drygt 50 minuter lång annons som summerar och dramatiserar den klimatpolitiska världsbilden enligt vänster- och globaliseringsaktivisten Jens Ergon. Att flera olika ståndpunkter får komma till tals i en högst politiserad (även enligt själva inslaget) vetenskaplig fråga är viktigt. Att det får skildras ensidigt i den statliga televisionen av aktivister med politiskt egenintresse i frågan är ett flagrant brott mot SVT:s anslagsdirektiv.

Programmet kännetecknas av intervjuer med, och skönmålande av, forskare som Phil Jones, som enligt brittiska Information Commissioner’s Office sannolikt begått brott enligt den brittiska offentlighetsprincipen då han vägrat lämna ifrån sig efterfrågade data. “Motståndarsidan i klimatkriget” (enligt det starkt polariserande TV-inslaget) framställs som envisa “förnekare” (underförstådd koppling till förintelseförnekare) som gjort fel för att de frågat efter relevanta data som legat till grund för forskningsresultat som ingått i FN:s klimatpanels slutsatser om global uppvärmning.

Dessutom görs en helt irrelevant koppling mellan forskare kritiska mot klimatalarmismen och tobakslobbyister i programmet. I sammanhanget får vetenskapshistorikern (ej klimatforskaren) Oreskes orimligt stort utrymme att ge uttryck för sina personliga konspirationsteorier angående demokratiskt valda amerikanska politiker.

De s.k. undersökningarna av Climategate som inslaget refererar till är starkt ifrågasatta och är i skrivande stund debatterade i brittiska underhusets Science and Technology Committee. Frågor som ställts av dess ledamöter så här långt handlar om huruvida undersökningarna ens utfört sitt uppdrag. Dessutom kommer den amerikanska regeringen snart genomföra omfattande undersökningar om hur mycket sanning som ligger i FN:s uttalanden om den påstådda klimatkrisen. Inget av det här tas upp i tv-programmet.

“Klimatskeptikerrörelsen” framstår i programmet som en rikligt finansierad lobbyverksamhet, vilket är löjeväckande med tanke på de enorma resurser som finns till förfogande för de organisationer som bedriver lobbyverksamhet för handel med utsläppsrätter m.m.

Forskaren Stephen Schneider intervjuas också i programmet. Det hävdas att Schneider var med om att forma klimatforskningen som den ser ut idag, men inte vid något tillfälle framgår det att Schneider under 70-talet larmade om “global nedkylning”, d.v.s. motsatsen till vad som förs fram idag. För tittaren bör det här vara högst relevant vad gäller forskarens trovärdighet.

Översättningsfel (medvetet?): Vid ett tillfälle i programmet översätts “present uncertainties” till “förstora osäkerhet”, vilket är en avsevärd skillnad. Vid ett annat tillfälle direktöversätts en amerikansk röst som säger “those who question the effects of climate change” till “klimatförnekarna”; ett grepp för att återigen koppla ihop vetenskaplig skepsis med förintelseförnekare.

Klimatpanelen IPCC har nyligen – på uppdrag av FN – granskats av InterAcademy Council (IAC), som funnit stora brister i hur arbetet bedrivs. Flera andra oberoende organisationer har också upptäckt vetenskapligt fusk, överdrifter och fel. Dessutom har välrennomerade vetenskapliga institutioner som Institute of Physics och Royal Statistical Society uttalat sig mycket skeptiskt till den forskning som bedrivits på ledande klimatforskningsinstitut med koppling till IPCC i samband med Climategate. Inte heller detta tas upp i dokumentären.

Något som Granskningsnämnden troligen känner till är att BBC Trust nyligen fällt BBC för partiskhet i klimatfrågan. SVT har historiskt sett rapporterat ännu mer ensidigt än BBC i klimatfrågan, men får ändå fortsätta då Granskningsnämnden varit helt passiv i ärendet och bara hänvisat till den starkt kritiserade klimatpanelens uttalanden.

(Ej med i brevet: Läs mer om den senaste SVT-skandalen på andra svenska bloggar här, här och här. SR:s Klotet ger inte oväntat SVT en klapp på axeln istället.)

[uppdatering: nytt brev till Granskningsnämnden.

FN: “Demokrati ett problem”

“Vad har de för anledning att ljuga och överdriva?” Det är en vanlig fråga när man diskuterar klimatalarmism från IPCC och deras anhängare. Svaret är att det finns en hel del olika anledningar, varav de flesta är relaterade till de gamla hederliga motiven pengar och makt. Det finns ingen global konspiration eller dold agenda. Agendan är helt uppenbar för den som bemödar sig att titta efter, men den varierar en hel del från fall till fall.

Klimatindustrin – med allt vad den innebär i form av utsläppsrätter, subventioner, vindkraft, isbjörnsfaddrar och mycket mer därtill – omfattar enorma summor idag. På myntets andra sida har vi politik och ideologi. Det politiska spektrumet innefattar allt ifrån vänsteraktivister till ocker-kapitalister som filtrerar pengar ur utsläppsrätter eller skattesubventionerade “klimatåtgärder”. Allt som allt är det många som hittat en politiskt behändig eller ekonomiskt lukrativ allierad i klimatbluffen.

Den primära agendan med klimatbluffen från FN och deras anhängares sida är däremot att öka den redan djupt korrupta organisationens globala, överstatliga inflytande; målet är en odemokratisk de facto världsregering. Agendan demonstreras med all önskvärd tydlighet av bland annat Club of Rome – FN:s elitistiska konsultorganisation med medlemmar som Al Gore, Maurice Strong, mångmiljardärerna Soros och Rockefeller, och den framlidne alarmisten/klimatforskaren Stephen Schneider (som hann med att larma om både global nedkylning och uppvärmning).

Några uttalanden från Club of Rome dess medlemmar:

“Demokrati är ingen patentlösning. Den kan inte ordna allt och är omedveten om sina egna gränser. Dessa fakta måste mötas rättframt.
Även om det låter som helgerån är demokratin inte längre lämpad för de uppgifter vi har framför oss. Komplexiteten och den tekniska karaktären på många av dagens problem gör att folkvalda representanter inte är kapabla att fatta rätt beslut vid rätt tidpunkt. “

– Club of Rome, The First Global Revolution

“Mänsklighetens gemensamma fiende är människan. I vårt sökande efter en ny fiende som kan ena oss kom vi på tanken att föroreningar, hotet om global uppvärmning, vattenbrist, svält och liknande skulle passa perfekt. Alla dessa faror orsakas av människan, och det är bara genom förändrade attityder och beteenden som de kan övervinnas. Den verkliga fienden är alltså mänskligheten själv. “
– Club of Rome, The First Global Revolution

“Vi måste få brett stöd och fånga allmänhetens fantasi … Så vi måste lägga fram skrämmande scenarier, göra förenklade, dramatiska uttalanden och inte nämna våra egna tvivel … Var och en av oss måste hitta den rätta balansen mellan att vara effektiv och att vara ärlig. “
– Prof. Stephen Schneider

“Begreppet nationellt självbestämmande har varit omutbart, en helig princip för internationella förbindelser. Det är en princip som långsamt och motvilligt måste ge vika för de nya kraven i det globala miljösamarbetet. “
– FN: s kommission för globalt styre

“Är inte det enda hoppet för planeten den industrialiserade civilisationends kollaps? Är det inte vårt ansvar att åstadkomma detta? “
– Maurice Strong, grundare av FN: s miljöprogram

“Jorden har cancer och cancern är människan.”
– Club of Rome, Mankind at the Turning Point

“En total befolkning på 250-300 miljoner människor, en 95-procentig nedgång från nuvarande nivåer, skulle vara perfekt. “
– Ted Turner,
grundare av CNN, bidragsgivare till FN och medlem i Club of Rome

“… Den resulterande, ideala, hållbara befolkningen är därför mer än 500 miljoner men mindre än en miljard. “
– Club of Rome, Goals for Mankind

(källor).

Alla människor med ett uns av respekt för demokrati och mänskliga rättigheter borde betrakta de här elitistiska, maktgalna och antidemokratiska fascisterna som mänsklighetens fiende #1. Istället granskas de sällan men hyllas desto mer; exempelvis av Attac-rörelsens representant/SVT:s “vetenskapsreporter” Jens Ergon (vars lön du betalar), som mer än gärna både hyllar galningar som Schneider och totalförnekar all kritik av den nu helt diskrediterade klimatpanelen IPCC.

För den som trodde att FN:s antidemokratiska ambitioner förändrats med tiden kom häromdagen ytterligare en bekräftelse på motsatsen, då dagordningen från ett ‘Champagne och kaviar’-möte i österrikiska Alpbach läckte till oberoende media. Diskussionerna handlade enligt allt att döma om hur man ska kringgå problem som nationellt självbestämmande, införa nya pålagor på den globala finansmarknaden, och naturligtvis hur man ska lyckas få tillbaka sin guldkalv klimatbluffen på dagordningen igen efter det senaste årets totalhaveri. Allt enligt det gamla FN-mantrat “globala problem kräver globala lösningar”. Om det sen handlar om verkliga eller inbillade problem är mindre viktigt.