Human Achievement Hour: kom du ihåg att tända?

Idag har vi återigen passerat den timme då vi får chansen att fira alla de fantastiska mänskliga innovationer som gjort att vi idag har mer frihet, färre tunga arbeten och lever längre än vi någonsin gjort. Sedan Homo Erectus lärde sig att kontrollera elden för några hundra tusen år sedan har det artificiella ljuset varit människans ledsagare och beskyddare genom världshistorien. Men det är inte förrän de senaste drygt hundra åren som de verkliga framstegen gjorts–genom introduktionen och spridningen av elektricitet till den stora massan.

Tack vare tillgången till billig energi lever idag människor – i de delar av världen som har tillgång till billig energi- minst dubbelt så länge i genomsnitt som människor i de länder som inte gjort samma framsteg. Tyvärr finns det fortfarande delar av världen dit ljuset inte nått, och där råder som regel svält och misär.

Mänsklighetens högsta prioritet i dagsläget bör därför vara att bokstavligt talat tända ljuset på de platser där det fortfarande inte lyser.

Genom hela människans moderna historia har vi sett att en ökning av tillgången till billig elektricitet är direkt relaterad till en ökning av mänsklig kunskap och uppfinningsrikedom. Från det att den första industriellt producerade glödlampan placerades i sin sockel till dess att din senaste dator eller surfplatta lät dig läsa det här har vi  sett en exponentiell ökning i mänsklig hälsa, välbefinnande och teknologiska framsteg.

Märkligt nog finns det idag människor som släcker (!) ljuset under en timme för att fira… ja, vad vill de fira egentligen? “Earth Hour” är ett kommersiellt projekt som startades av det multinationella företaget WWF, som har sin utkomst av bland annat s.k. “fadderskap” på icke utrotningshotade djur (något som i andra sammanhang hade kallats “bedrägeri“). Evenemanget gynnar inte Jorden–det är bara ett uttryck för den så kallade miljörörelsens illa dolda misantropi.

Föredrar du att leva i en grotta till dess att du dör av naturliga orsaker (omkring 30 års ålder), så för all del–fortsätt att fira Earth Hour. Själv har jag däremot firat Human Achievement Hour även i år genom att hålla alla artificiella ljuskällor vid liv för att hylla alla de produktiva och uppfinningsrika människor som gjort vårt moderna samhälle till en plats där vi, våra barn och barnbarn kan leva länge och dessutom trivas under tiden.

Pseudovetenskapen måste ut ur klassrummen

268709.501

En statlig utredare i Storbritannien föreslår att pseudovetenskap som klimathotspropaganda plockas bort från läroplanen, enligt Daily Mail. Det är bara att gratulera. Den förra vänsterregeringen tyckte tydligen att det var lämpligt att ersätta en faktabaserad läroplan inom biologi, kemi och fysik med relevanta exempel såsom “hotade isbjörnar“. Låter bekant.

Jodå, i landet Sverige, som en gång låg i rasbiologins frontlinje, har fakta sedan länge fått ge vika för socialkonstruktivism i alla dess osmakliga former i både grundskola och gymnasium, för att inte tala om universiteten, där den så kallade västmarxismen härjar fritt på de filosofiska fakulteterna.

Barn och ungdomar i alla åldrar utsätts kontinuerligt för intellektuella övergrepp som att “könet är en social konstruktion”. Alla som lever i den villfarelsen kan börja med att läsa historien om pojken utan penis.

Det gröna människohatet, självföraktet och obligatoriska skammen är en annan devis som eleverna ska kunna läsa fram som katekesen: Vi förstör planeten genom vår blotta existens. Försök t.ex. ta dig igenom WWF:s “ekologiska fotavtryckstest” utan att bli underkänd. Testet baseras på bräckliga vetenskapliga grunder, precis som IPCC-rapporter där slutsatserna skrivs först av en Greenpeaceaktivist och resten räknas fram efteråt med valfria metoder.

Det är dags för den tänkande delen av befolkningen att släppa jantelagen, sluta skämmas för att de har rätt och göra uppror mot kvacksalveriet som pågår i klassrummen från årskurs ett fram till universitetsexamen.

Vad väckelsemötet i Cancun handlar om

China

Samtidigt som stora delar av Europa är rekordkallt åker byråkraterna på skattefinansierad solsemester i Mexico för att “stoppa den globala uppvärmningen”. Av förklarliga skäl är det inte lika mycket rapportering i media (d.v.s. citat från Greenpeace och WWF:s senaste pressreleaser) den här gången som inför Köpenhamnsmötet (världens sista chans).

Ett antal tillnykrande omständigheter som Climategate och totalsågningar av diverse IPCC-påståenden, Sternrapporten, samt en sågning av själva IPCC tycks ha haft viss effekt (dock inte på alla). Att prata om global uppvärmning när det är svinkallt är förstås också problematiskt.

Mot bättre vetande fortsätter ändå de här allt mer farsartade väckelsemötena om klimatbluffen. En förklaring är att de inte alls handlar om klimatet för många av intressenterna, utan om energipolitik och inte minst global omfördelning av välfärd. I alla fall om man ska tro den tyska IPCC-representanten Ottmar Edenhofer:

Klimatpolitiken har nästan ingenting med miljöskydd att göra  längre, säger den tyska ekonomen och IPCC-tjänstemannen Edenhofer. Nästa klimattoppmöte i Cancun är faktiskt ett ekonomimöte där fördelningen av världens resurser kommer att förhandlas.

Läs hela på GWPF. För att citera en läsarkommentar på en artikel om Cancun:

Vi vet att kejsaren är naken. Kejsaren vet själv att han är naken. Kejsaren vet att vi vet att han är naken. Ändå spatserar kejsaren vidare i bara mässingen. Det är dags att störta kejsaren.

Granskning: IPCC en succé (som måste omformas helt och ljuga mindre)

Ungefär som rubriken lyder den aningen motsägelsefulla granskningen av IPCC som genomförts av Inter-Academy Council (på beställning av just FN/IPCC). Jämfört med de farsartade “granskningarna” av Climategate är den här däremot både saklig och mycket kritisk på ett flertal punkter.

Bland annat uppmärksammar granskningen det välkända faktum att IPCC hävdat “stor säkerhet/sannolikhet” i klimatvetenskapliga frågor där det saknas vetenskapliga bevis.

Problemet med grupptänk och revirmentalitet tas också upp (som ligger till grund för löljiga påståenden om konsensus och dylikt). Istället föreslår man att IPCC inför en normal vetenskaplig process, där andra åsikter än de traditionellt klimathysteriska ges utrymme istället för att förtigas.

Dessutom får den gamle järnvägsingenjören, oljebolagsdirektören och tantsnuskförfattaren Rajendra Pachauri en indirekt släng av sleven. Dels eftersom utredarna vill se bättre styrning av klimatpanelen och dels att de föreslår att IPCC inför en policy angående intressekonflikter för att stoppa fler av de grova bedrägerier som pågår för tillfället.

Förhoppningsvis medför det här också att “grå litteratur” – d.v.s vetenskapsbefriade fantasifoster från bl.a. Greenpeace och WWF marginaliseras. Utredarna uttrycker sig lite mer diplomatiskt än ovan, men innebörden är densamma. Läs den här.

Granskningen har till och med fått Naturvårdsverket att arrangera ett seminarium med frågeställningarna “Kan man lita på IPCC? Är klimatfrågan överdriven?” Med tanke på de inbjudna deltagarna lär det däremot knappast handla om någon kritisk granskning värd namnet. Sedan IPCC:s fjärde utvärderingsrapport 2007 har klimatvetenskapen gjort fortsatta framsteg, säger Naturvårdsverket. Det är ett helt korrekt påstående, men förmodligen inte på det sätt Marianne Lilliesköld tror.

“You are part of the Rebel Alliance and a traitor”

DarthVaderquestionsPrincessLeia1

Klimatimperiet har det inte lätt i dessa dagar, även om demagogerna på hemmaplan kör på som vanligt och hoppas att folk ska glömma brev som det här:

Email 0933255789: (WWF:s Adam Markham skriver till University of East Anglias klimatforskare Mike Hulme och Nicola Sheard angående en artikel de skrivit om klimatförändringar i Oceanien)

Hi Mike,
I’m sure you will get some comments direct from Mike Rae in World Wildlife Fund Australia, but I wanted to pass on the gist of what they’ve said to me so far. They are worried that this may present a slightly more conservative approach to the risks than they are hearing from Australian scientists. In particular, they would like to see the section on variability and extreme events beefed up if possible. […] I guess the bottom line is that if they are going to go with a big public splash on this they need something that will get good support from Australian scientists (who will certainly be asked to comment by the press).

Men utanför klimattalibanernas hemland Svedala har förtroendet för klimatvetenskapen aldrig varit lägre – inte ens inom klimatvetenskapen. Eller så är det helt enkelt så att Climategate och andra skandaler lättat på munkavlen och hjälpt seriösa forskare att ifrågasätta doktrinerna. Kanske är det därför som t.ex. ovanstående Mike Hulme som, ordentligt trött på bli beordrad av WWF vad han ska skriva i sina rapporter, snickrade ihop “The Hartwell Paper”. Tillsammans med ett dussin andra inflytelserika klimatforskare kräver Hulme en radikal omstöpning av klimatpolitiken till förmån för ett betydligt mer pragmatiskt synsätt.  Alltid en början.

Men det finns fler rebeller som vågar trotsa ondskans axelmakter. The Times låter meddela att en revolt inom anrika Royal Society har tvingat fram en revision av den klimatalarmistiska ståndpunkt som den brittiska vetenskapsakademin tidigare ställt sig bakom. 43 av medlemmarna anklagar akademin för överdrifter om det vetenskapliga bevisläget inom klimatforskningen och för att förvägra skeptiska röster att bli hörda. Som så ofta annars är det pensionerade vetenskapsmän som får stå i rebellernas frontlinje eftersom de inte har en aktiv karriär som riskerar att omintetgöras av den mycket effektiva klimatmaffian. Sir Alan Rudge, 72, kommenterar:

“One of the reasons people like myself are willing to put our heads above the parapet is that our careers are not at risk from being labelled a denier or flat-Earther because we say the science is not settled. The bullying of people into silence has unfortunately been effective.”

Det är så ett “konsensus” blir till. Förhoppningsvis får vi snart se allt fler aktiva forskare som släpper skuldbördan från alla lögner och överdrifter.