Vår miljöminister överväger numera på fullt allvar att dra in det kommunala vetot mot vindkraftsparker och med andra ord avskaffa den lokala demokratin. ”Carlgren menar att det nationella intresset av förnybar energi i vissa fall måste gå före det lokala självbestämmandet” skriver SvD.
Den åsikten är intressant med tanke på att utsläppen från den svenska elindustrin praktiskt taget är noll, och andelen ”förnybart” redan är skyhög tack vare vattenkraften. Vad det handlar om i praktiken är bara att ta bort hinder (demokrati) för att gynna den kraftigt subventionerade vindkraftsbranschen.
Är då Carlgren bara en lättlurad pajas som blivit duperad av vindlobbyn? Ja, antagligen det också, men som Centerpartist vill han traditionsenligt även värna om bönder och andra markägares rätt att leva på skattebetalarnas subventioner. Då är det mindre intressant om det gör skada eller nytta.
Det är uppenbart att många politiker bara ser demokrati som ett nödvändigt ont; vi får välja mellan pest och kolera på valdagen, men när det gäller frågor som verkligen påverkar oss i vår närmiljö ska vi bara hålla käft.
Jag håller med dig till fullo om idiotin i att bara föreslå en ändring/ett avskaffande av det kommunala vetot. Det är inskrivet i grundlagen och är således rätt stort att bara ta bort. Jag förstår inte hur Carlgren, trots att jag inte har så höga tankar om honom, kan låna sig till detta. Förhoppningsvis rättar det till sig i nästa val.
Jag måste få invända lite vad gäller markägarna. Som vanligt är det småsmulor som går till dem. Jämför man med avkastningen på skogen eller ett vanligt jordbruksarrende är det självklart mycket. Tittar man på riskerna är det lite.
Går det åt h-vete med vindkraften är det markägaren som får ta risken. Markägaren är den som är kvar och då kommer man att ställa honom/henne till svars för återtällande. I kontrakten smusslar exploatören oftast med ansvaret för fundament etc., som då blir markägarens ansvar. Betongklumpen är gigantisk. Som det ser ut redan i dagens lagstiftning skall den bort. Det är inte bara att kasta resterna i sjön utan det skall deponeras till mycket höga kostnader. Hur lagstiftningen ser ut om 25-30 år vet vi inte.
Vindkraften är helt enkelt vansinnig! Alla lurar alla och det gäller att inte sitta med Svarte Petter när det beger sig.
Tack för korrektionen Wolter, det var nytt för mig och intressant. Jag trodde lite naivt att det handlade om enkla mutor (i bidragsform), eftersom det är få som frivilligt upplåter sin närmiljö till örnhackare. Men det är alltså ännu värre.
Åja, det var ingen korrektion, möjligtvis en annan synvinkel. Nu skall du höra på ytterligare nytt som visar att det inte är så genomtänkt, förhållandet till markägaren.
Miljölobbyn har länge pläderat för att skogarna skall certifieras, som med det mesta nu för tiden. För att få skogen certifierad skall man uppfylla vissa kriterier i skötsel och hänsyn till naturen. Det kostar självfallet pengar, i gengäld får man lite bättre betalt för virket. Om certifieringsivrarna får som dom vill kommer man inte att kunna sälja sitt virke om den inte kommer från certifierad skog.
I det senaste numret av Skogen påpekas risken med vindkraft ur detta perspektiv i så måtto att certifieringen ryker om man sätter upp ett vindkraftverk – industrialiserar skogen. Intressant aspekt som jag inte kan kommentera mer än med konstaterandet att ”dom tänkte inte på det”. Vem står den risken?
Jag skulle tippa på att certifieringsinstituten får lite att tänka på nu.
”Certifiering”. Puh… Bara mer pengafiltrerande byråkrati och huvudvärk. Men det är knappast första gången det inte blir som miljömupparna hade tänkt sig.