Försiktighetsprincipen

Ett vanligt argument bland anhängare av klimatalarmismen (i synnerhet nu när övriga argument är svagare än någonsin) är att vi måste ta till starka åtgärder oavsett hur minimal risken för en ”klimatkatastrof” skulle vara. Försiktighetsprincipen kallas det för. Tanken låter i grunden sund – ”att vara på den säkra sidan” – men i klimatfrågan blir det som att skjuta sig själv i foten med ett Carl Gustav.

Låt oss rent hypotetiskt anta att IPCC har rätt i sina påståenden om att människan kan påverka klimatet i den utsträckning de säger (det har de inte, men rent hypotetiskt):

För det första måste vi jämföra vad vi riskerar genom att ”låta” jorden bli någon eller några grader varmare med riskerna att ta till hastiga och ogenomtänkta åtgärder för att stoppa alla koldioxidutsläpp. Vi har redan sett exempel på bland annat skenande matpriser  till följd av en vansinnig biobränslepolitik. Vad händer när U-länderna dessutom fråntas billig och säker energi? I bästa fall kraftigt hämmad tillväxt – i värsta fall svält och permanent fattigdom. Kanske säger då samma försiktighetsprincip att det är säkrare att ta det lite lugnt och tänka efter?

Dessutom kan vi ställa oss frågan vilket som är bättre – en varmare eller en kallare värld? En ny istid med omfattande global nedkylning är till skillnad mot global uppvärmning en hundraprocentig garanti för massdöd på jorden. En stor del av norra halvklotet kommer då täckas av packis precis som förra gången, vilket kommer att tvinga fram massmigrationer mot varmare breddgrader. Att ens hälften av mänskligheten överlever den omställningen är svårt att tro. Och en ny istid kommer, det är det ingen som tvivlar på. Borrkärnorna från Vostok i Antarktis visar temperaturkurvan mellan istider och mellanistider sedan 400 000 år tillbaka:

Förutom att visa hur osannolika IPCC:s klimatmodeller är visar borrkärnorna också att vi redan är på väg in i nästa istid. Endast med den vetskapen borde känns det mindre intressant att kämpa för ett kallare klimat.

Att försiktighetsprincipen lika gärna kan användas åt andra hållet är alltså uppenbart, men eftersom argumentet egentligen är värdelöst i praktiken bör man vara misstänksam så fort någon åberopar den alls. Ofta används den av de som saknar bevis, expertis och auktoritet för att tillskansa sig mer politiskt inflytande. IPCC är ett ovanligt tydligt exempel.