Själv har jag misstänkt länge att det förhåller sig på det här viset, så nu känns det skönt att kunna luta sig mot solida vetenskapliga fakta. Nu är termen ”miljövän” i och för sig lite missvisande i sammanhanget, eftersom riktiga miljövänner inte ekologiskt odlad mat. Denna står nämligen ofta för större negativ miljöpåverkan än effektivt framställd mat odlad i varmare klimat.
För enkelhetens skull kan vi ersätta termen ”miljövän” med ”miljöpartist” eller ”klimataktivist” eftersom de senare känns som bättre etiketter på den profil som beskrivs. Det är den eminente James Delingpole som har uppmärksammat att i övrigt illgröna The Guardian publicerat en artikel om rapporten som rubriken avser.
Två Kanadensiska psykologer – Nina Mazar och Chen-Bo Zhong – står bakom en rapport i Psychological Science som heter Do Green Products Make Us Better People. I studien har de bland annat kommit fram till att dessa självutnämnda miljövänner är betydligt mer benägna än genomsnittet att stjäla, ljuga och fuska.
Ovänliga och snåla är de tydligen också. Teorin bakom är att gröna konsumenter kompenserar för sin hjältegloria över att ha ”räddat planeten” lite grann genom att bete sig som skitstövlar i andra sammanhang. Författarna kallar det för ”kompenserande etik” (compensatory ethics).
Det här förklarar en hel del.
Fantastiskt det är med statistik. När den bekräftar det man redan vet.
Är då klimatskeptiker ett ovanligt trevligt folkslag?
Ja, eftersom jag inte köper svindyra, förkrympta minibananer har jag råd att bjuda laget runt.